Valparna kom helt för tidigt. Denna vecka kommer gå till historien. Vår första kull och allt som kan hända har nog hänt…Fast inte det vi studerat och läst i böckerna…
I måndags jobbade jag min sista dag då hade Molli gått 8 veckor. Vi såg fram emot en ledig vecka och skulle mysa de sista dagarna. Själv hade jag jobbat så intensiva två veckor för att kunna ta ledigt. Trött var jag redan innan detta startade…
I måndags natt blev Molli jätteorolig och väckte oss hela tiden. Steg upp och trodde hon ville ut och kissa bara. Såg då att det var massa av gröna flytningar överallt. Så orolig jag blev, ringde Djursjukhuset som rådde oss att avvakta natten om Molli såg ut att må bra för övrigt, och det gjorde hon , hade ätit som vanligt under kvällen och så.
Hade googlat såklart och fått reda på att det förmodligen var en moderkaka som lossnat, ev en valp död. Samma information fick jag av Djursjukhuset, men det var ju helt för tidigt för dem att födas.
Nästa morgon åkte vi till vår egen veterinär på Veterinärgruppen i Tygelsjö. Kan inte tacka dem nog för att de tog emot oss hela dagen var vi där, från morgon till kväll. Det började med ett u-ljud som visade att valparna var stora och levde. De var ju tvungna komma ut då de gröna fortsatta att komma. Inte bra vare sig för Molli eller de valpar som levde. Först blev det kalkdropp och lång väntan, inget hände, till slut kom vi överens om kejsarsnitt. Allt gick så fort, timmarna rasade fram.
Till världen kom Mollis och våra valpar. 1 var död och hade orsakat allt, 3 levde men var ju för tidigt födda och ganska medtagna av narkos. Så var även Molli som inte verkade förstå vad som hänt. Vi visste det skulle bli jobbigt, hade nog bara inte kunnat ana. Ofattbart hur lite sömn man kan klara sig på. Det syns på bilden, Robert efter vaken natt och hela dagen.
Alla tre helt nyfödda. Vi väntade ut narkosen innan vi åkte hem.
Hemma knappt 1 dygn gammal. Flickan diar till min glädje. En sådan syn <3
Vi tackar tjejerna på Veterinärgruppen. Fast de hade fullbokat så hade de tid till oss hela dagen! Tusen tack från oss och Molli!
Vi har nu kämpat sedan i tisdags med konstant vak dygnet runt och lite sömn. 2 pojkar har somnat in till vår förtvivlan. Kvar finns 1 flicka. Hon är vårt lilla mirakel.
Hon var störst av dem alla och diade först. Kanske det var det som räddade henne. Vi är nu smått hoppfulla att det har vänt och att hon piggar på sig. Hon stödmatas fortfarande dygnet runt men ökar så smått i vikt.
Molli mår efter omständigheterna bra, lite orolig blev hon då det försvann valpar 1 efter den andra.
Jag och Robert vill tacka alla nära och kära som gett oss stöd och råd dessa oroliga dagarna. Ni är guld värda !! <3 <3
