Vi säger stort välkomna till vårt fina påskägg som anlände till oss på annandag påsk. Precis som beräknat dag 63.
Allt gick dock inte som vi önskat utan de kom till efter lite dramatik:
Sista dagarna innan beräknad förlossning förlöpte precis som det skulle. Jag säger Tiffany skulle man kunna skriva en lärobok om. Hon följer precis allt som det skall vara. Hon växte och frodades under hela sin dräktighet, mådde mycket väl, ingen stress utan bara lugn och harmonisk och åt med god aptit precis hela tiden till dag 62.
Så då i söndagsmorse ville hon inte ha frukost. Klockan 08.30 började tempen sjunken till 36,7. Där höll den sig exakt fram till på kvällen kl 19.00 steg då till 37.0 för att stanna där och sedan sakta stiga under småtimmarna vid 03 tiden. Nu vid denna tiden gick också massa fostervatten. Timmarna var låååånga och vi bara väntade på att allt skulle starta.
Hela natten höllt jag henne sällskap, hon hässjade om vartannat och sov mellan varven. Bäst trivdes hon när jag satt på golvet och hon låg mellan mina ben. Vad gör vi inte för våra hundar :)
Jag kunde känna att det var fullt ös på valparna i magen. De sparkades och hade sig.
Vid halv 4 blev hon plötsligt väldigt orolig och ville ut hela tiden. Det började väl tryckta på nu. Nu droppade Tiffany fostervätska hela tiden också men inga direkta krystar kom. Lite början till krystvärk hade hon. Till slut kom fosterblåsan men ingen synlig valp. Kunde ej heller känna någon utan bara påsen liksom. Fosterblåsan sprack och ännu mer vätska kom. Nu kändes det lite olustigt att det “inte startade”. Vid kl 6 bestämde jag att kontakta min veterinär. Då hade bara Tiffany haft svaga krystvärkar.
Sagt och gjort vi packade oss in i bilen och körde. Bilfärden startade krystvärkar, men ingen valp kom ut.
Inne hos veterinär fick hon värkstimulerande och det hjälpte såtillvida att hon fick värkar men ingen valp kom ut. Valp nr 1 satt fast, det var svårt säga orsak. Men Tiffany var lite trång i bäcken, kunde också vara felläge samt att han inte levde. Det blev snabbt till operation och kejsarsnitt tråkigt nog.
Efter dryga timmen så kom de till oss med alla påskpraliner i en storkuvös.
7 stycken stora fina valpar, alla levde som Tiffany bar på till vår glädje.
Det var 2 röda – 1 tik och 1 hane, 2 svarta – båda hanar, 3 black and tan – 2 tikar och 1 hane. De vägde mellan 280-330 gram så inga mega stora valpar men precis som vid mamma Cocos första valpning så var livmodern väldigt utstpänd med mycket mycket vätska.
Så så trötta kom vi hem med alla valpar som det var fullt ös på. Tiffany lite yrvaken och undrade vad allt handlade om. Det var en jobbig eftermiddag om jag säger så. Inte gör det bättre att vi båda, jag och Robert var så så trötta. Men allt eftersom så började vi alla landa och Tiffany är så lugn och tålmodig och fattade mycket snart att det var hennes valpar.
Nu har de hunnit bli 1 dag gamla och Tiffany är så fin mot dem. Nu njuter vi att bara titta på dem när de sover och diar. Tystnad i valplådan är också det bästa jag vet. Så skönt när alla är nöjda och inte skriker.
