Idag välkomnar vi Cocos stora stora kull med Villumsen. 9 stycken valpar blev det och det är en lång och lite smått rolig historia…
Ni som har följt vår sida vet ju att Cocos väntat valpar nu i dagarna och allt har gått förträffligt. Aptiten har varit på topp alla dagar och inget som avvek nästan från hennes normala beteende. Det var tom som jag sa några dagar tidigare att allt känns helt normalt bara att hon blivit lite tjock. Ja stor har hon ju varit men jag gissade ju “bara” på ca 7 valpar, för jag tyckte hon inte var lika stor som sist. Hon hade nu istället en konstig basketboll mitt på magen i stället.
Så då i tisdags kväll dag 61 i dräktigheten började hon bli orolig, och natten blev orolig. Jag fick knapp sova, hon hässjade och förberrede sig för valpning. Tempen den började sjunka och det kändes som allt var dags. Jag sov korta stunder och höllt Cocos sällskap, det var mycket kel och närhet som gällde. Jag spenderade natten med att kolla på internet och se lite filmer, varvat med att kela med Cocos och att bara finnas där för henne. Försökte sova lite grand, det blev 1 h lite här och där.
Onsdag dag 62 kl 09.00 var då tempen nere på 37,1 C. Nu är det dags snart tänkte jag. Hon hade någon timme innan detta börjat bädda runt i sin låda. Orolig och ville vara nära. Nu passade både jag och Robert på att turas om att sova 1-2 h på förmiddagen. För jag tänkte det blir sent i kväll eller i natt. Men se så blev det inte….
Onsdagen segade sig på och tempen den stannade kvar ganska lågt. Steg upp lite på kvällen till 37,6, för att sedan sjunka igen inför natten. Hela tiden är man förberedd på att nu snart så…men det hände inte mer.
Cocos var orolig, bäddade och hässjade i stort sett hela dagen. Hon ville inte äta, som är vanligt den dagen de ska valpa. Hon drack vatten och åt lite leverbitar. Natten gick in på småtimmarna och jag tänkte ska det inte snart hända något att hon får lite krystvärkar. Jag vet att öppningsstadiet kan ta lång tid, och jag hade såklart hennes förra dräktighet i minnet då det slutade i kejsarsnitt pga uteblivna värkar. Primär värksvaghet kan ju inträffa då tiken bär på många och kanske stora foster som töjer ut livmodern…
Nu är vi inne på 63:e dygnet och det var ju dags…kl 03.35 beslutar jag mig för att känna upp i livmodern lite lätt, och mycket riktigt där satt en valp inte alls långt in. Genom lite lätt palpation kunde jag stimulera fram lite krystvärkar och kl 04.28 föddes äntligen Cocos första valp, en svart tik på 282 gr. Valpen var pigg och började dia direkt. Cocos tog det lugnt och vi väntade på nästa att komma, men tiden gick och det hände inte så mycket. Samma sak här, inga egna värkar och jag fick lätt känna in och stimulera fram krystvärkar. Kl 06.28 föddes tik nr 2, även hon svart 280 gr.
Nu hade väl proppen släppt och de andra skulle komma lättare, men inget hände och tiden gick. Nu började hon få egna värkar men det kom två fosterblåsor på en gång men inget mer. Kunde själv inte känna någon valp alls heller. Oron steg…vi diskuterade våra val. Vi hade varit ute med henne under hela valpning och sprungit med henne i trädgården och upp och ner i vår trappa så det gjorde ingen skillnad. Vi ringde veterinär, första 2 olika jag ringde hade inte tid att ta emot oss….jag blev helt stressad och Cocos hon krysste på men inget hände. Till slut fick vi komma akut till en i närheten här. Ut i bilen med både de 2 små och med Cocos. Vi hade inte hunnit långt alls, kanske kört i 10 minuter. Vad händer då..ju det klassiska man hört talas oss. Kl 09.15 födde hon fram en stort svart hane i bilen på 295 gr. Vi vände och körde hem. Hann inte mer än springa in så var nästa hane black/tan på 278 gr också ute, kl 09.38. Jag tror dessa två hade legat och krockat på något sätt därför hade hon problem föda fram dem.
Nästa valp föddes ganska så omgående av sig själv. Kl 10.12 tittade en black/tan tik 245 gr. fram. 50 min senare kom valp nr 6, kl 11.02 en svart hane 337gr. Nr 7 var en svart tik 289 gr som kom kl 12.05. Nu verkade Cocos nöjd och alla valparna diade och de låg lugnt och fint. Jag kände nu måste jag bara få sova 1,5 timme på soffan. Trodde ju på allvar att hon var klar.
Sagt och gjort, jag och de andra hundarna lade oss en stund. Sov inte alls länge förrän Robert skrek -“HELENA KOM FORT”, jag trodde först det brann eller kanske någon valp dött, men det var nr 8 som föddes fram kl 13.45, en black/tan tik 285 gr. Jag kände då på Cocos mage att det nog var ytterligare 1 valp därinne. ojojoj vågade knappt säga det…
Kl 15.25 kom då nr 9, tik black/tan 301 gr, en stor tjej som var lite medtagen. Men efter lite massage så var hon lika stark som de andra.
Wow en sådan insats av vår fina tik Cocos, att hon bara orkat med denna långa förlossning. Hon är en kämpe och verkar njuta av sina fina 9 valpar.
En liten sammanfattning:
Vi fick 9 st valpar, 6 tikar och 3 hanar. 3 svarta tikar och 3 black/tan tikar, 2 svarta och 1 black/tan hanar.
Fina vikter på alla. De vägde: 278 – 280 – 282 – 285 – 289 – 295 – 295 – 301 – 337 gr. ( viktordning, ej turordning)
Alla diade med detsama och Cocos verkar ha gott om mjölk. Första dagarna är alltid lite oroliga så vi håller tummarna.
De av er som visat intresse av våra valpar och som kan bli aktuella kommer jag kontakta så småningom.
Robert kunde under valpning ta lite fina filmer. Vi hade ett superbra teamwork hela denna dagen. Jag förlöste och han agerade sekreterare, han skrev ned alla tider, vikter, färg och annat på vårt protokoll vi har.
Filmerna visar när första valpen föds och sedan när hon direkt börjar dia.
[fvplayer id=”11″][fvplayer id=”12″][fvplayer id=”13″][fvplayer id=”14″]
